Videokvalitet förklarad: 480p, 720p, 1080p, 4K

Vad upplösning egentligen mäter

Upplösning är helt enkelt hur många små punkter — pixlar — som utgör bilden. ‘p’-et du ser (som i 1080p) syftar på antalet horisontella linjer staplade från toppen till botten av rutan.

Fler linjer betyder fler pixlar, och fler pixlar betyder finare detalj: skarpare kanter, renare text, mjukare övergångar. En 1080p-ruta innehåller ungefär två miljoner pixlar; en 4K-ruta innehåller ungefär åtta miljoner. Det är varför 4K ser fantastiskt ut på en stor skärm — det finns helt enkelt mer information i varje ruta.

Men det finns en hake som hela denna artikel hänger på: extra pixlar hjälper bara om din skärm har tillräckligt egna för att visa dem. En telefonskärm kan inte visa fyra miljoner pixlar den fysiskt inte har, så att mata den med en 4K-fil förändrar inget du kan se — det kostar dig bara lagring och nedladdningstid.

• 480p — 640×480, standardupplösning, den gamla DVD-looken.
• 720p — 1280×720, ‘HD’, skarp på telefoner.
• 1080p — 1920×1080, ‘Full HD’, laptop- och tv-standarden.
• 4K — 3840×2160, fyra gånger så många pixlar som 1080p.

Bithastighet: kvalitetstalet ingen pratar om

Upplösning får all uppmärksamhet, men bithastighet är den dolda halvan av kvalitet. Två 1080p-filer kan se helt olika ut, och bithastighet är varför.

Bithastighet är hur mycket data videon använder per sekund, mätt i megabit per sekund (Mbps). Det är budgeten kodeken har för att beskriva varje ruta. En 1080p-video med hög bithastighet ser ren och skarp ut; en 1080p-video med låg bithastighet visar blockiga artefakter i snabb rörelse, utsmetade skuggor och mosig detalj — även om upplösningstalet är identiskt.

Det är varför en ‘1080p’-etikett ensam inte garanterar en snygg video. Om bithastigheten pressades för att spara utrymme lider bilden oavsett hur många pixlar den tekniskt har. Tänk på upplösning som storleken på duken och bithastighet som hur mycket färg du får använda.

Upplösningar sida vid sida

Här är varje vanlig upplösning med sin pixelstorlek, en realistisk filstorlek för tio minuters video, och vad den verkligen är bra för.

Titta på storlekskolumnen, för det är där bra beslut fattas. Varje steg upp är ingen liten skatt — 1080p är ungefär dubbelt så mycket som 720p, och 4K är fyra till sex gånger 1080p. Du betalar verklig lagring och nedladdningstid för de pixlarna.

Frågan är aldrig ‘vad är det högsta talet?’ Det är ‘vad är det högsta talet min skärm faktiskt kan visa?’ Bortom den punkten laddar du ner gigabyte som på skärmen ser exakt likadana ut som en fil på en bråkdel av storleken.

Vilken kvalitet för vilken skärm

Det renaste sättet att välja är att matcha upplösningen med enheten som ska spela upp filen. Allt bortom det skärmen kan visa är slöseri.

• Telefon eller surfplatta — 720p är den perfekta punkten. Skärmen är liten och tät nog att 1080p knappt går att skilja, och 720p är gratis på de flesta verktyg.
• Laptop eller en standard-1080p-tv — 1080p. Det matchar skärmen exakt och ser skarpt ut utan att slösa utrymme.
• 4K-tv eller skärm, eller material du ska redigera — 4K, men bara om källan verkligen filmades i 4K.
• Långsam anslutning eller datagräns — sänk till 480p. Det är tittbart och laddas ner på en bråkdel av tiden.

När filen är en hög upplösning som 1080p eller 4K, kom ihåg att den också tar längre tid att förbereda, eftersom de kvaliteterna slås ihop från separata strömmar. Att matcha kvalitet med skärm sparar dig både lagring och den väntetiden.

Uppskalningsmyten: varför 4K inte alltid är 4K

Här är en fälla värd att känna till. En video märkt 4K är inte automatiskt en video av 4K-kvalitet. Den kan ha blivit uppskalad — en källa med lägre upplösning sträckt för att passa en 4K-ruta.

Uppskalning lägger till pixlar men inte detalj. Mjukvara gissar vad de extra pixlarna borde vara, så du får en stor 4K-fil som inte ser skarpare ut än den 1080p den kom från — ibland mjukare, eftersom gissningen smetar ut fina kanter. Upplösningstalet är äkta; kvaliteten bakom det är inte det.

Det är varför jakten på det största talet kan slå tillbaka. Att ladda ner en uppskalad 4K-fil ger dig gigabytesen av 4K med detaljen från 1080p. Om originalet inte verkligen filmades i 4K är det ärliga valet upplösningen det faktiskt filmades i — du förlorar inget du kunde ha sett, och du sparar en enorm mängd utrymme.

Samma försiktighet gäller gamla videor. Ett klipp uppladdat för år sedan i 720p blir aldrig äkta 1080p eller 4K oavsett vad en spelare erbjuder; de extra pixlarna är alltid uppfunna i efterhand.

Betyder högre kvalitet alltid bättre?

Kort svar: nej. Bättre betyder rätt kvalitet för jobbet, och det är ofta inte den högsta tillgängliga.

Högre upplösning spelar verkligen roll när skärmen är stor och källan är äkta: en 4K-dokumentär på en 4K-tv är värd varje gigabyte. Det spelar mycket mindre roll på en telefon, där 720p och 1080p är svåra att skilja på en armlängds avstånd, och det spelar ingen roll alls när materialet uppskalades eller filmades i lägre upplösning från början.

Det finns också själva filen att leva med. En 4K-nedladdning är långsam att förbereda, långsam att överföra, och äter lagring du kanske vill ha till andra saker. Om du bara någonsin kommer titta på den en gång på en telefon ger den kostnaden dig ingenting.

Behandla alltså kvalitet som ett beslut, inte en standard. Fråga vilken skärm den spelas upp på, om källan verkligen är så skarp, och hur mycket utrymme du vill spendera. Svaret är vanligtvis ett förnuftigt mellanting — 720p eller 1080p — inte det största talet på listan.

Det finns ytterligare en vinkel folk glömmer: tittavstånd. Ju längre bort du sitter från en skärm, desto mindre upplösning kan dina ögon urskilja, vilket är varför 4K på en telefon hållen på armlängds avstånd är osynligt medan samma 4K på en stor tv över rummet är uppenbart. Pixlarna försvinner inte, men ditt öga slutar kunna skilja dem åt.

Sätt ihop upplösning, bithastighet, skärmstorlek och avstånd och bilden är komplett. Jaga den upplösning din skärm kan visa, se till att bithastigheten är tillräckligt hög att rörelse förblir ren, och ignorera varje tal dina ögon inte kan använda. Det är vad ‘bättre’ faktiskt betyder — en fil som ser perfekt ut där du tittar, och inte en byte tyngre än nödvändigt.